Teracombloggen vilar

Efter drygt tre månader av intressanta inlägg går Teracombloggen in i viloläge. Bloggen kommer eventuellt att återuppstå, fast då med en annan inriktning och i annorlunda form.

Vi vill tacka alla de skribenter som bidragit med intressanta, tankeväckande och ibland provocerande inlägg. Ett stort tack riktas också till de som kommenterat inlägg och på det sättet bidragit till att skapa diskussion.

Befria oss från e-posten!

Dagligen ondgör jag mig över e-postens brister. Av de drygt 100 mejl jag får dagligen är cirka hälften sådana som jag bör skicka vidare, svara på eller på annat sätt agera på. I kombination med alla andra arbetsuppgifter händer det, Gud förbjude, att jag glömmer att agera eller flagga vissa mejl som försvinner djupt in i inkorgen.

Jag skulle vilja att man mer ser på digital kommunikation som ett flöde där man som i så många andra situationer får kommunicera på olika sätt. Under snart tio år har e-post blivit ett av de prioriterade kommunikationsmedlen. E-posten har utvecklats till ett universalverktyg för att nå ut med all slags information och många ser det som förstahandsvalet för dialog.

Det blir mer och mer uppenbart att e-post minst sagt har sina begränsningar och nu får det vara nog.
Störst irritation skapar alla filer som skickas fram och tillbaka och tar massor med plats i inkorgen och skapar total förvirring om vilken version som är den rätta. För att inte tala om att boka möten via e-post.

På mitt arbete jobbar vi ofta mot gemensamma dokument som skickas inom en projektgrupp som kan sitta på olika ställen. Det kan röra sig om allt från kortare artiklar till mer omfattande rapporter. Under processen är det oundvikligt att någon i gruppen börjar arbeta i fel fil och det kan krävas timmar för att spåra förändringarna i en fil och synka dessa med de senaste uppdateringarna. Det händer ofta att arbetsgruppen sitter i olika nätverk och operativsystem som kommunicerar dåligt med varandra. Inte sällan försvinner eller ersätts formatering, vilket skapar onödigt extraarbete.

För att förstå fördelarna med att använda andra plattformar behöver man kasta sig in det och prova.

Här är några tips för att minska e-posteländet:

• Använd chatt och IM-tjänster för att kommunicera med din omvärld. Du kan exempelvis skapa chattgrupper för projektgruppen.

• I de flesta chattjänster har du möjlighet att skicka filer. På detta sätt kan du undvika att belasta inkorgen.

• Ett annat alternativ till att skicka fler dokument via chattjänst och att undvika att skicka mejl som är större än 50k, är att lägga arbetsdokumentet, exempelvis bildfilen eller Powerpoint-presentationen, i någon webbaserad hostingtjänst. Det finns flera. Själv använder jag ZumoDrive och Dropbox. Då räcker det att du skickar länken till filen. Mappen kan vara publik eller låst till arbetsgruppen.

• Arbeta mot mappar som ligger på webben. Bjud in gruppen. Då kan ni arbeta mot samma filer.

• Det finns flera tjänster där det är möjligt att arbeta mot samma filer direkt på webben. Google Docs är kanske den mest kända. Då är det möjligt att arbeta mot samma fil.

• Använd Scribd eller SlideShare om du ska presentera en doc-fil eller en presentation. Här kan du lägga upp dina filer som omvandlas till ett format som är enkelt att läsa direkt på webben. Även dessa går att lägga publikt eller för en avgränsad grupp.

• Bilder och filmer kan du lägga upp på Flickr och YouTube. Här har du också möjlighet att skapa mer eller mindre publika rum.

• Använd communities och wikis för att skapa forum eller digitala arbetsplatser där ni kan samla material. Det går också att länka till era andra plattformar.

• Boka möten och skapa kom-ihåg-listor på tjänster som Doodle och Todoist.

• Mikrobloggar är ypperliga för att ha dialog med omvärlden. Twitter har konstigt nog blivit den mest populära. Det är en bra push-tjänst men värdelös för att få igång en dialog. Då är FriendFeed, Bloggy och Jaiku mycket bättre. Ett plus med Twitter är att det går att skicka direktmeddelanden till personer. På så sätt kan Twitter funka som enklare direkt-chatt.

• Det finurliga är att många av dessa plattformar enkelt går att integrera med varandra vilket underlättar ditt digitala kommunikativa liv.

• Ytterligare ett plus en mer webbaserad strategi är att du samlar ditt material på olika plattformar. När det gäller ditt publika material får du så att säga en social mediestrategi på köpet.

Jag drömmer om en värld där e-posten används minimalt. Tyvärr är många användare late adopters och hur framgångsrik en e-postfri strategi kan bli beror på den svagaste länken.

Jag föreslår att innan du skickar nästa mejl tänker efter om du kan kommunicera det på något annat sätt genom att använda någon av webbplattformarna. Snart kommer både du och dina kontakter förstå värdet med en näst intill e-postfri värld.

Joakim Lind, Cloudberry Communications
www.twitter.com/jold
http://lind.bloggy.se

Sverige behöver en vital tredje mediesektor

Det civila samhället slår vakt om, kompletterar, förstärker och stimulerar medborgarnas samhälleliga engagemang. Utan detta skulle inte heller den offentliga sektorn och den kommersiella sektorn räcka till för den demokrati vi vill ha. Detta är också en viktig faktor i det demokratiska underskott som ännu råder i de forna kommunistländerna. Såväl yttrandefriheten som det fria föreningslivet bromsas.

Mediemarknaden har idag ett stort antal entreprenörer som ger oss massor av radio- och tv-kanaler, även i Ryssland. Men det paradoxala är att i takt med att utbudet ökar så minskar mångfalden. Det är inte så konstigt eftersom två sektorer dominerar; den offentligägda public servicesektorn och den privatägda kommersiella sektorn. I ökad takt börjar kanalerna nu likna varandra. P3 låter som en kommersiell radiokanal (fast utan reklam) och SVT snubblar allt oftare in i trams-tv med Grillat och Ballar av stål (nästan). Detta är inte heller så konstigt; proffsen i bolagen vandrar in och ut hos varandra. Chefer hos SVT kan komma från kommersiell tv etc. Angloamerikansk tv präglar tv-utbudet i Sverige i en ofattbar omfattning med tanke på att tv även produceras i andra kultursfärer; såväl i Sverige som utomlands.

I takt med att problemen ökar för de stora mediekoncernerna kan man fråga sig om det skall vara en självklarhet att det i praktiken skall råda ett systemduopol för radio och tv i Sverige. Måste allt vara antingen public service eller kommersiell radio/tv?

I flera årtionden har det i världen funnits en tredje mediesektor som också är en viktig del av det civila samhället. I Sverige är detta mest bekant som närradio och öppna kanaler (för tv). Trots att det finns 150 närradiostationer och ett 20-tal öppna kanaler lever denna sektor på marginalen eftersom de flesta politiker och journalister har valt att titta bort och utgå från att duopolet skall bestå. Detta lappas och lagas på. Vad som sker utanför landets gränser uppmärksammas sällan. Och det är ju självklart; makteliten inom dessa två mediesektorer har inget intresse av att skapa opinion för en i sammanhanget stärkt tredje sektor. Inom denna sektor finns inga möjligheter till höga löner eller aktieutdelningar samt knappast chans till kändisskap.

Det finns mer än 3.000 icke-kommersiella radio- och tv-stationer i Europa (utanför public service-sektorn). I höstas tog Europaparlamentet med 445 röster mot 41 en resolution som uppmanade medlemsstaterna till att stödja den tredje mediesektorn; Community Media in Europe. I detta skall bl.a. ingå att de icke-kommersiella radio och tv-kanalerna skall garanteras utrymme när digitala övergången sker. I februari i år tog Europarådets ministerkommitté en liknande uttalande. markeringarna är särskilt viktiga för medieutvecklingen i Östeuropa där public service direktstyrs av politiker och reklam.

Norge har redan beslutat att öppna det marksända digitalnätet för det civila samhället. I år invigdes också den öppna kanalen ”Frikanalen” som nästa år kommer att sända dygnet runt och nå hela landet. Vid invigningen hyllades initiativet såväl av kulturministern som av en talesman från största oppositionspartiet Høyre.

När det danska marknätet startar i november i år kommer det här att finnas utrymme 20 tim/dygn för regional och nationell icke-kommersiell tv för föreningslivet och andra. I första kanalknippet (muxen) där Danmarks Radio och TV2 finns. I Sverige kräver man att det civila samhället, som är byggt på ideell grund, skall spela på samma planhalva som SVT och kommersiella tv-bolag och själv köpa utrymme i marknätet, som ändå är upptaget. Det civila samhället tas mer på allvar i Danmark och Norge än i vårt land.

Ifråga om radio händer det mycket inom området ”community radio”. Ett gott exempel är utvecklingen av den nya brittiska närradion som har betydligt ljusare framtid än sin svenska motsvarighet. Det handlar inte i första hand om pengar utan om den svenska lagstiftningen som baseras på förhållanden och förväntningar från 80-talet. Istället för en livskraftig lokal radiostation i varje kommun kommer de återstående närradiostationerna dö sotdöden om lagen inte förnyas. Som bekant har man ju redan låtit lokalradion (PLR) dö och bli ersatt av två rikstäckande kommersiella radiobolag.

Förutom det akuta behovet att ändra radiolagen behövs för närradion ett nytänkande som inte hänger upp sig på teknikval. Nuvarande analoga FM-sändningarna kommer länge till att duga väl för lokal räckvidd, men framöver kan exempelvis digitalradio som DAB+ bli utmärkt för regional eller nationell räckvidd.

Ideologin måste istället vara att underlätta för det civila samhället att kunna nå ut till alla medborgare via sina egna radio- och tv-kanaler. Och nog skulle en vital tredje mediesektor kunna skapa en ny dynamik i det numera gråa svenska medielandskapet? Denna sektor skulle också kunna stimulera de två etablerade sektorerna. Men framför allt bidrar den tredje mediesektorn till att yttrandefriheten vidgas och demokratin stärks. '

Har vi politiker som kan se utanför landets gränser och som vågar tänka i nya banor? Det räcker inte med att enbart digitalisera medierna. En modern struktur för det svenska radio- och tv-landskapet behövs.


Christer Hederström; medieutredare och redaktör samt styrelseledamot i Radioakademin och CMFE.

www.cmfe.eu www.communitymedia.eu www.communitymedia.se

Min radio, precis som jag vill ha den!

Genom att digitalisera radion öppnas möjligheten att skapa egna radiokanaler. Den digitala radiomottagaren ska ha ett lätthanterligt program med vilket jag skapar mina personliga kanaler, eller redigerar de förinställda. Jag kan välja vilka program jag vill höra och med vilken musik, om jag nu vill ha musik. På detta sätt har jag kontroll över min egen radio, vad jag ska lyssna på och när.

Nyheterna är en viktig del, radion kan snabbt nå ut med nyheter till folket. Men jag har alltid funderat på varför jag som är helt ointresserad av sport ska behöva lyssna på den. Med framtidens radio slipper jag det. Jag väljer själv hur ofta och vilka nyheter som ingår i min kanal. Fördjupningar, sammanfattningar eller lite av båda? Det är upp till mig.

För att allt detta ska vara möjligt krävs digitala utsändningar av all radio eftersom man då får plats med alla slingor av musik, program och nyheter som går runt. Samtidigt som man gör den digitala övergången tycker jag att radion ska marknadsföras som ett märke och livsstil. Vilka program och vilken musik jag brukar ha i min kanal kan vara anslutet till sociala medier som Facebook, kanske ska min radio börja spelas direkt när du besöker min presentation.

Kommunikation mellan studio och lyssnare är viktig. Den både engagerar och förbättrar. Några av mina förslag är: fler program med möjlighet att höra av sig till, öppna redaktionsmöten och Creative Commons-licenser, alltså tillstånd att ladda hem och förändra radioprogram utan att tjäna pengar på det.

Jag tror alla dessa förändringar skulle minska illegal nedladdning av musik eftersom det med en personlig radio är mycket enkelt att lyssna på den musik man vill precis när man känner för det. Jag tror att en personlig radio skulle bli mycket attraktiv för alla parter. Radiolyssnandet skulle öka vilket i slutändan ger förbättrad kvalité på program och nyheter.

Tack vare dagens radio blir mina vardagssysslor roliga, men den gamla apparaten behöver en uppiggande förändring. Jag hoppas den snart är här, min personliga radio, precis som jag vill ha den!

Vill läsa hela min idé kan du ladda hem den från Teracoms hemsida.

Jonas Anghammar, student och stipendiat

Behövs reklamen i de nya medierna?

Det finns de som tror att reklamen försvinner i det nya medielandskap som växer fram. Internets tidiga visioner tecknar bilden av människan som en automat. En person som söker sig fram på rationellt vis. Som navigerar genom världen på ett analytiskt, metodiskt och skeptiskt sätt. Som enbart söker relevant information som grund för sina beslut. Som har förmågan att uppskatta det sanna världet av de möjligheter vi ställs inför. Och som medvetet och logiskt väger fördelar och nackdelar mot varandra vid varje val som hon ställs inför. I den här visionen är reklamen överflödig.

Men visionen är fel. Den grundar sig på en gammal syn på både ekonomi och människan.

Snarare har de kommersiella berättelserna blivit en del av våra liv och noggrant vävts in i vårt samhälle. Om den försvann över en natt skulle vi hamna i en ekonomisk kris så djup att vi förmodligen aldrig skulle komma ur den. I det perspektivet framstår den nuvarande finanskrisen som en ynklig vindpust.

I det ekonomiska perspektivet behövs alltså reklamen. Men hur står det till med reklamen sett i det mänskliga perspektivet? Har reklamen något existentiellt värde?

De flesta är övertygade om att reklamen förpestar vår tillvaro, den inkräktar våra privata rum, den förolämpar oss och avbryter vår konversation och våra tankar. Den får allt svårare att överleva eftersom vi som konsumenter fått större makt att värja oss från den – samtidigt som den lilla bit av reklamkakan som bygger framgångsrika, starka varumärken vinner i kraft. Hur den vinnande reklamen konkret kommer att se ut i framtiden återstår att se. Helt säkert är att den måste möta våra krav på nyskapande, på praktiska fördelar, psykologisk nytta, kulturell samhörighet och moderna myter. Till och med kärlek.

Faktum är att varumärken fyller en allt viktigare roll för oss. När de väl har skapat sig ett existensberättigande avlastar de oss från den ansträngande och energikrävande ångesten att välja ur den kakafoni av kommersiella lockrop som möter oss dagligen. Då får de kraften att skapa stamtillhörigheter, mening, mod och inspiration som lyfter oss till bättre versioner av oss själva.

Om vi leker med tanken att den nyttiga och användbara reklamen plötsligt skulle försvinna, skulle vi sannolikt bli dömda till att irra omkring som vilsna, otrygga själar i en tom och kall värld. Vi skulle sakna fotfäste, sammanhang, tillhörighet och något att tro på och inspireras av. Därför att bra reklam bygger på en berättartradition som vi burit inom oss ända sedan vi hoppade ner från träden. Bra reklam skapar nämligen samtal som är livsnödvändiga för vår psykiska hälsa. Och för att överleva i de nya medierna krävs att samtalen bygger på ett drama eller en konflikt som gör dem värda att spridas.

Det är inget nytt. De starka varumärkena har redan börjat fläta sig in djupt i våra liv och är på god väg att ersätta våra trygghetssystem, liksom kyrkan, familjen och idrottslaget. De förvandlas mer och mer till ett slags nav som våra liv kretsar kring. Och någonstans i framtiden kommer tekniken ge oss en tillvaro där vi till och med har frigjort oss från våra vänner, en värld där vi twittrar oss fram som sociala lejon på en savann som befolkats av självdesignade, perfekta, ställföreträdande avatarer.

Det är möjligt att det låter som en dålig framtidsroman. Men tro mig, vi är delvis redan där. Och värre lär det bli. För problemet med den bästa reklamen – den vi vill ha – är att den är så infernaliskt svår att skapa. Den nyskapande reklamen har aldrig utgjort mer än max 10% av det totala reklamutbudet – och kommer heller aldrig att göra det. Vetenskapen kan inte ge oss något bra recept på kreativiteten, varje försök att fånga dess mystik slutar alltid i reduktionistiska konstruktioner som stjälper snarare än hjälper. För skapandets gåta har alltid lyckats glida undan alla former av processorienterad metodik.

Ja, den kreativa reklamen överlever. Den fortsätter leva för att den aldrig slutar att hitta nya sätt att förgylla vår tillvaro och nya sätt att berätta om dem oavsett vilka kanaler som står till buds. Därför att den alltid har ambitionen att växa till moderna myter som inspirerar oss till att ständigt vilja bli bättre. Därför att den stegvist kommer att förbättra våra liv och världen i övrigt. Reklamen är lika odödlig som människan själv.

Och skälet till det är mycket enkelt. Vi ser oss själva i den.


Per Robert Öhlin är författare, kommunikationskonsult och varumärkesstrateg. www.minegoestoeleven.com

De nya medierna knyter väljare och valda närmare varandra

Det fanns en tid när medborgarna Sverige var hänvisade till att skicka ett brev eller ringa till riksdagen för att beställa ett protokoll om de ville veta vad riksdagsledamoten från hemtrakten hade sagt i den där intressanta debatten. Tage Erlander lär ha hållit två presskonferenser per år under delar av sin tid som statsminister.

Det har hänt en del sedan dess. Internet har revolutionerat politikens villkor. Insynen är mycket större idag än för bara några år sedan. Idag kan varje riksdagsledamot i princip hålla daglig direktkontakt med väljarna. Då syftar jag på exempelvis via bloggar, nätbaserade sociala forum och twittrande.

Twittrande, eller mikrobloggande, är den senaste trenden bland politiker som kommunicerar på den digitala arenan. ”Önskar att få lite datortid nån gång idag...”, ”är på debatt på Folkoperan” och ”sitter på ett skumpigt tåg till Budapest. Ska på möte med utskottsordförande i parlamentet” är tre så kallade tweets av tre olika riksdagsledamöter som publicerats på Sveriges Twixdag.

Mikrobloggandet har fått kritik för vara innehållslöst och sakna politiska budskap. För mig är twittrandet som bloggar, det finns bra och det finns dåliga. Politiska budskap eller inte, twittrandet minskar avstånden mellan politiker väljare. Vilken väljare som helst kan kommunicera med en riksdagsledamot med Twitter. Detsamma gäller traditionella bloggar, även om ställtiderna vanligtvis är längre än för en mikroblogg.

Redan idag finns Youtube. Vilken riksdagsledamot som helst kan på sin blogg länka in ett tv-inslag där man själv medverkar. Eller publicera egenproducerade filmklipp, filmade med en mobiltelefon. Dessutom använder sig en del ledamöter av podcasting för att via webb-radio skapa opinion.

Vad nästa steg blir i den digitala utvecklingen är svårt att förutspå, men jag tror mycket på webb-tv där man genom att publicera korta filmklipp där man kommenterar eller debatterar kan skapa utrymme för att få ut sina budskap. Blir man inte inbjuden till en TV-debatt kan man se till att arrangera sin egen.

Obama var den politiker som på allvar länkade den politiska kampanjen med den nya tekniken. Till nästa val är jag övertygad om att också svenska politiker kommer att använda den tekniska utvecklingen i betydligt högre utsträckning. Politiker har allt att vinna på att komma närmare sina väljare, oavsett om det är som avatarer i Second Life eller i vänskapsförhållanden på Facebook. För det kan nog vara så, att genom att bli mer digitala kan politiker bli mer mänskliga. Och det är väl aldrig fel?

Anna König, Ledamot i Arbetsmarknadsutskottet (m)

Miljonprogrammens invånare i ofrivillig reklamskugga

Hur ska vi nå ut till invandrare och ungdomar som befinner sig i ”utanförskapets medieskugga”? Frågan har diskuterats och idéer har dryftats i diverse krönikor, inlägg och reportage i reklambranschens fackpress. De är många som vill nå dessa grupper med information om alltifrån – Jesus, socialism och fri företagsamhet till gympadojor, bilar, jeans och soffor.

Varför är så många marknadsförare som så ofta beklagar sig över hur svårt det är att nå ut till dessa (mål-)grupper inte mer pålästa eller angelägna till att göra nya försök till att nå ut med sina budskap i miljonprogrammen? Det hela är lite märkligt med tanke på de stora summor som finns att hämta. Dessutom har handel mellan människor alltid varit en väg till förståelse och kännedom om varandras behov och villkor. Jag är väl medveten om att det görs bra kampanjer som går hem i höghusen. Men då talar vi ofta om tv- eller radioreklam. Men vad händer på tidningsfronten eller webben? Problemet kan förvisso bero på att folk i miljonprogrammen inte har någon morgontidning eller inte köper kvällstidningar av tradition. Däremot finns Internet överallt. Dessutom har de flesta unga människor idag nya medievanor, oavsett klasstillhörighet eller etniskt ursprung, vilket innebär att de konsumerar nyheter och information via webben genom mobiltelefoner eller datorer i mycket större utsträckning än via tryckta medier.

Förutom ovanstående så tror jag avsaknaden av initiativ från marknaden beror på primärt två saker; rädsla och okunskap. Rädslan består i att man är orolig för att det ska bli fel. Fel formulerat, fel paketerat och fel placerat. Okunskapen är släkt med den redan nämnda rädslan - hur ska vi göra för att nå ut, hur ska vi paketera vårt budskap och i vilket format?

Svaret är enklare än man kan ana. Dessa individer i miljonprogrammen har samma drömmar, behov och mål som de flesta av oss. De är också svenskar men behöver ibland nås på ett annat språk än just svenska. De har inte alltid samma valmöjligheter, metoder och resurser som "kidsen" runt Stureplan. Men hur många av oss ordinära hårt arbetande löneslavar med studie- eller bostadslån har det? Miljonprogrammens individer är många, många fler än inneklickarna i storstädernas centrum. Dock finns det en hake, något som utanförskapet fört med sig. Det finns en misstro mot etablissemanget, mot de som har det bättre. Mot ”Svennen” som producerar och kapitaliserar. Fördomar färdas i bägge riktningarna.

Men det finns faktiskt en lösning, en trovärdig väg in till denna gigantiska grupp av individer som konsumerar och som vill vara med på samma villkor i shopping-racet, som vill bli uppvaktade med samma finess och kreativitet som de som har svenska språket som ett naturligt modersmål. Det finns ett nytt forum som har miljonprogrammens röst och respekt, med relevant redaktionellt innehåll och läsarnas tillit. Lösningen stavas www.gringo.se

Mattias Tönnheim, pr-konsult och grundare Samurai PR