När jag blev digital turist för en dag

För dagens barn och unga är de digitala medierna knappast några nyheter. De utgör snarare deras naturligaste mötesplatser. Vi har gått igenom ett skifte där en stor del av tekniken har digitaliserats – och denna förändring har också givit oss ett delvis nytt sätt att kommunicera och tänka.

Att använda ordet ”nya medier” ger till att börja med en tydlig signal om var på åldersskalan man befinner sig. För dagens unga är nya medier vardagstjänster. De är födda in i den digitala kommunikationskulturen – vi andra gör så gott vi kan!

Skälet till att ta upp detta, när jag fick möjlighet att skriva ett inlägg på denna blogg, är att det är angeläget för oss att veta hur barn och barn och unga agerar i mediesamhället, inte minst därför att det har betydelse för hur vi kan stärka deras kultur och möjligheter att ta del av den.

Förutom att värna kulturarvet och förbättra villkoren för den nyskapande kulturen är nämligen ett av mina huvuduppdrag att stärka barns och ungas rätt till kultur. Jag är övertygad om att tidiga kulturupplevelser och eget skapande är en förutsättning för att barn och unga ska efterfråga kultur också när de blir vuxna. Kulturen är släkt med fantasin och fantasin är avgörande för att kunna förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Därmed kan kulturen också stärka demokratin!

I den kulturpolitiska budgeten för 2009 gör vi särskilda satsningar för att stärka barn och unga som framtidens mediekonsumenter - eller lika gärna - medieproducenter.

En annan viktig satsning är Skapande skola. Varje år satsas 55 miljoner kronor på att stärka barns och ungas rätt till kultur i hela landet och öka samarbetet mellan skolan och det professionella kulturlivet.

Även i denna digitala tidsålder behövs klassiska kunskaper. Vi gör en särskild satsning på att stärka elevernas basfärdigheter i läsning, skrivande och räkning. Kunskaper vi alla behöver; unga och gamla, analoga och digitala.

De flesta av oss – åtminstone vi som passerat 30 – blir nog aldrig mer än digitala besökare eller turister. Även om vi gör allt för att upptäcka och behärska detta nya medieuniversum, är vi inte födda in i den här kommunikationskulturen. Däremot kan vi försöka behärska och förstå den bättre. Och det är viktigt att våra barn och unga känner att vi är intresserade av deras situation och verklighet.

Därför ordnade kulturdepartementet för några veckor sedan en nordisk konferens i Göteborg, med avsikten att bredda diskussionen om de digitala medieformerna. Det var en informativ och rolig dag som gav många nya inblickar i en för oss delvis ny värld. Vi fick bekanta oss med olika fenomen som engagerar barn och unga – allt från bloggar, mobilsajter, chattar, onlinespel, communities, virtuella världar med mera.

De digitala medierna har skapat en kultur som ger stort utrymme för kreativitet, sociala kontakter över nationsgränser och nya, identitetsskapande uttrycksformer. Internet har vidgat horisonterna och givit ungdomar nya möjligheter. Men hur? Vad är det våra barn och unga sysslar med där framför skärmen? Vad tittar de på för något? Vilka möter de? De frågorna tycker jag alla vuxna behöver lägga mer tid på.

För detta digitala universum är skapande och utvecklande. Men vi måste också uppmärksamma sårbarheten och utsattheten i detta medielandskap. Vuxenvärlden bör möta de unga på den arena där de befinner sig och försöka tala deras språk, helst med liknande kunskaper och begreppsapparat.

Då lägger vi grunden för bättre beslut som rör barn och unga och deras verklighet. Då kan vi skapa visioner där den yngre generationen spelar huvudrollen. För det är de som är framtiden.


Lena Adelsohn Liljeroth, Kultur- och idrottsminister