Den svenska medievärldens värdegrunder bygger på ett historiskt starkt socialt ansvar där den fria marknaden länge förvägrades att överta greppet om en informationstörstande allmänhet. En djupt rotad public service-tradition har fungerat som ett viktigt fundament kring uppbyggnaden av och värnandet om välfärdssamhället.
Journalistiken i public service-televisionen, framförallt inom nyhetsgenren, har förvisso genomgått strukturella såväl som innehållsmässiga förändringar, men hela tiden präglats av en kärna av upplysning och folkbildning. Detta blir framförallt väldigt tydligt i den politiska tv-journalistiken.
I min kommande doktorsavhandling, vilken kretsar kring hur den traditionella partipolitiken framställts i SVT:s inrikespolitiska nyhetsbevakning under perioden 1978-2005, aviseras dock viktiga förändringar. I synnerhet framträder en ökad journalistisk illojalitet och misstro gentemot politiker. Under 1970-talet framstod politiker som en central kunskapskälla där de fick lång tid på sig att föra fram budskap. Det journalistiska granskningsidealet hade förvisso börjat rota sig men en stark pedagogisk ton genomsyrade ändå nyhetssändningarna och politikern tilläts prata utan frekvent redigering. Dagens politiska tv-journalistik visar hur en ökad journalistisk aktivitet i just redigering av tv-nyhetsinslag skapar en distans mellan såväl journalistik och politik, men även mellan politiker och allmänhet. Lösryckta citat och uttalanden klipps samman i en journalistisk mall eller berättelse och den djupare analysen av politiken går förlorad. Tv-journalistiken prioriterar att försöka beröra tittaren snarare än att nyanserat informera. Detta bidrar med all säkerhet till en ökad misstro bland allmänheten gentemot den politiska sidan. En möjlig konsekvens av detta kan vara det ökade engagemang i alternativa politiska och sociala rörelser som under senare år snabbt vuxit fram på ett globalt plan.
Övergången från ett tidigare sällan ifrågasatt välfärdssamhälle till det neoliberala marknadsstyrda samhället innebär en historiskt sett väldigt stor maktförskjutning. Den innefattar politiska och sociala faktorer som i viss mening saknar motstycke i svensk historia. Samtidigt som denna maktförskjutning sker, vill jag påstå att liknande tendenser sker i relationen mellan politik och journalistik. När medierna tar makten över ordet från den kunskapsorienterande institution som politiken länge fungerat som, placeras medborgarna mitt emellan. För journalistiken väcks frågor om dess förmåga till att idag kunna omvärdera sin egen position i den politiska kommunikationen. Ett samhälle där samspelet mellan människor och institutioner bygger på förtroende och öppenhet kräver en journalistik som aktivt befruktar dessa ideal. Nyhetsjournalistiken är i ständig förändring och måste betraktas som en produkt av sin samtid. En debatt om hur främjandet av ett väl fungerande samspel mellan medborgare, journalistik och politik är därför nödvändig oavsett vid vilken tid den förs.
Michael Krona, doktorand i Medie- och kommunikationsvetenskap och Filmvetenskap vid Lunds Universitet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar