torsdag 26 februari 2009

Miljonprogrammens invånare i ofrivillig reklamskugga


Hur ska vi nå ut till invandrare och ungdomar som befinner sig i ”utanförskapets medieskugga”? Frågan har diskuterats och idéer har dryftats i diverse krönikor, inlägg och reportage i reklambranschens fackpress. De är många som vill nå dessa grupper med information om alltifrån – Jesus, socialism och fri företagsamhet till gympadojor, bilar, jeans och soffor.

Varför är så många marknadsförare som så ofta beklagar sig över hur svårt det är att nå ut till dessa (mål-)grupper inte mer pålästa eller angelägna till att göra nya försök till att nå ut med sina budskap i miljonprogrammen? Det hela är lite märkligt med tanke på de stora summor som finns att hämta. Dessutom har handel mellan människor alltid varit en väg till förståelse och kännedom om varandras behov och villkor. Jag är väl medveten om att det görs bra kampanjer som går hem i höghusen. Men då talar vi ofta om tv- eller radioreklam. Men vad händer på tidningsfronten eller webben? Problemet kan förvisso bero på att folk i miljonprogrammen inte har någon morgontidning eller inte köper kvällstidningar av tradition. Däremot finns Internet överallt. Dessutom har de flesta unga människor idag nya medievanor, oavsett klasstillhörighet eller etniskt ursprung, vilket innebär att de konsumerar nyheter och information via webben genom mobiltelefoner eller datorer i mycket större utsträckning än via tryckta medier.

Förutom ovanstående så tror jag avsaknaden av initiativ från marknaden beror på primärt två saker; rädsla och okunskap. Rädslan består i att man är orolig för att det ska bli fel. Fel formulerat, fel paketerat och fel placerat. Okunskapen är släkt med den redan nämnda rädslan - hur ska vi göra för att nå ut, hur ska vi paketera vårt budskap och i vilket format?


Svaret är enklare än man kan ana. Dessa individer i miljonprogrammen har samma drömmar, behov och mål som de flesta av oss. De är också svenskar men behöver ibland nås på ett annat språk än just svenska. De har inte alltid samma valmöjligheter, metoder och resurser som "kidsen" runt Stureplan. Men hur många av oss ordinära hårt arbetande löneslavar med studie- eller bostadslån har det? Miljonprogrammens individer är många, många fler än inneklickarna i storstädernas centrum. Dock finns det en hake, något som utanförskapet fört med sig. Det finns en misstro mot etablissemanget, mot de som har det bättre. Mot ”Svennen” som producerar och kapitaliserar. Fördomar färdas i bägge riktningarna.

Men det finns faktiskt en lösning, en trovärdig väg in till denna gigantiska grupp av individer som konsumerar och som vill vara med på samma villkor i shopping-racet, som vill bli uppvaktade med samma finess och kreativitet som de som har svenska språket som ett naturligt modersmål. Det finns ett nytt forum som har miljonprogrammens röst och respekt, med relevant redaktionellt innehåll och läsarnas tillit. Lösningen stavas www.gringo.se

Mattias Tönnheim, pr-konsult och grundare Samurai PR

2 kommentarer:

  1. Men vad är det här för trams? Snyfttext för att vinna sympatier där egenintresse finns! Du står listad som kontaktperson för partnerskap/sponsring på www.gringo.se, en sajt du nu lyfter fram som lösningen på stora problem i samhället? Är detta ett skämt eller bara ett dåligt exempel på en PR-kupp? Lågt...

    SvaraRadera
  2. Mattias Tönnheim10 mars 2009 08:52

    Hej Carlsson, ja du. Det verkar inte som att du har alla hönsen hemma när det gäller pr-frågor.

    För det första är jag helt transparent i mitt agerande då jag framträder med fullständigt namn, titel och bild. Dessutom figurerar jag helt öppet som kontaktperson på Gringo.se för att även där vissa vilken roll jag har. Till skillnad från dig som leker hemliga Arne med oidentifierbart sson-namn.

    För det andra så gick jag i skolan i ett av Sveriges s k miljonprogram i södra Stockholm, förvisso för över tjugo år sedan men jag tror inte att situationen förbättrats sen dess. Och därmed tycker jag att de krafter som verkar för en positiv framtid och förbättring för dessa invånare förtjänar all sympati och assistans som vi kan uppbringa. Att jag sen tar betalt för mina tjänster är inte heller konstigt då jag även är en stor vän av marknadsekonomin.

    För det tredje blev jag inbjuden att blogga på Teracom-bloggen. De har även granskat texten som jag skrev.

    Och sist men inte minst. Socialdemokraterna som tog initiativ till dessa miljonprogram bär skulden för det mesta som är negativt och fel i vårt samhälle idag och då även för behandlingen av såväl invandrare som småföretagare.

    Ps. Bara att du använder en term som pr-kupp vittnar om att du är okunnig i ämnet och troligen konsumerar det mesta av nyheterna via spekulativa kvällstidningar. Du är välkommen att höra av dig så kan du få köpa en praktisk grundkurs i pr och öppenhet.

    Bästa hälsningar /
    Mattias

    SvaraRadera