Det fanns en tid när medborgarna Sverige var hänvisade till att skicka ett brev eller ringa till riksdagen för att beställa ett protokoll om de ville veta vad riksdagsledamoten från hemtrakten hade sagt i den där intressanta debatten. Tage Erlander lär ha hållit två presskonferenser per år under delar av sin tid som statsminister.
Det har hänt en del sedan dess. Internet har revolutionerat politikens villkor. Insynen är mycket större idag än för bara några år sedan. Idag kan varje riksdagsledamot i princip hålla daglig direktkontakt med väljarna. Då syftar jag på exempelvis via bloggar, nätbaserade sociala forum och twittrande.
Twittrande, eller mikrobloggande, är den senaste trenden bland politiker som kommunicerar på den digitala arenan. ”Önskar att få lite datortid nån gång idag...”, ”är på debatt på Folkoperan” och ”sitter på ett skumpigt tåg till Budapest. Ska på möte med utskottsordförande i parlamentet” är tre så kallade tweets av tre olika riksdagsledamöter som publicerats på Sveriges Twixdag.
Mikrobloggandet har fått kritik för vara innehållslöst och sakna politiska budskap. För mig är twittrandet som bloggar, det finns bra och det finns dåliga. Politiska budskap eller inte, twittrandet minskar avstånden mellan politiker väljare. Vilken väljare som helst kan kommunicera med en riksdagsledamot med Twitter. Detsamma gäller traditionella bloggar, även om ställtiderna vanligtvis är längre än för en mikroblogg.
Redan idag finns Youtube. Vilken riksdagsledamot som helst kan på sin blogg länka in ett tv-inslag där man själv medverkar. Eller publicera egenproducerade filmklipp, filmade med en mobiltelefon. Dessutom använder sig en del ledamöter av podcasting för att via webb-radio skapa opinion.
Vad nästa steg blir i den digitala utvecklingen är svårt att förutspå, men jag tror mycket på webb-tv där man genom att publicera korta filmklipp där man kommenterar eller debatterar kan skapa utrymme för att få ut sina budskap. Blir man inte inbjuden till en TV-debatt kan man se till att arrangera sin egen.
Obama var den politiker som på allvar länkade den politiska kampanjen med den nya tekniken. Till nästa val är jag övertygad om att också svenska politiker kommer att använda den tekniska utvecklingen i betydligt högre utsträckning. Politiker har allt att vinna på att komma närmare sina väljare, oavsett om det är som avatarer i Second Life eller i vänskapsförhållanden på Facebook. För det kan nog vara så, att genom att bli mer digitala kan politiker bli mer mänskliga. Och det är väl aldrig fel?
Anna König, Ledamot i Arbetsmarknadsutskottet (m)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar