Befria oss från e-posten!

Dagligen ondgör jag mig över e-postens brister. Av de drygt 100 mejl jag får dagligen är cirka hälften sådana som jag bör skicka vidare, svara på eller på annat sätt agera på. I kombination med alla andra arbetsuppgifter händer det, Gud förbjude, att jag glömmer att agera eller flagga vissa mejl som försvinner djupt in i inkorgen.

Jag skulle vilja att man mer ser på digital kommunikation som ett flöde där man som i så många andra situationer får kommunicera på olika sätt. Under snart tio år har e-post blivit ett av de prioriterade kommunikationsmedlen. E-posten har utvecklats till ett universalverktyg för att nå ut med all slags information och många ser det som förstahandsvalet för dialog.

Det blir mer och mer uppenbart att e-post minst sagt har sina begränsningar och nu får det vara nog.
Störst irritation skapar alla filer som skickas fram och tillbaka och tar massor med plats i inkorgen och skapar total förvirring om vilken version som är den rätta. För att inte tala om att boka möten via e-post.

På mitt arbete jobbar vi ofta mot gemensamma dokument som skickas inom en projektgrupp som kan sitta på olika ställen. Det kan röra sig om allt från kortare artiklar till mer omfattande rapporter. Under processen är det oundvikligt att någon i gruppen börjar arbeta i fel fil och det kan krävas timmar för att spåra förändringarna i en fil och synka dessa med de senaste uppdateringarna. Det händer ofta att arbetsgruppen sitter i olika nätverk och operativsystem som kommunicerar dåligt med varandra. Inte sällan försvinner eller ersätts formatering, vilket skapar onödigt extraarbete.

För att förstå fördelarna med att använda andra plattformar behöver man kasta sig in det och prova.

Här är några tips för att minska e-posteländet:

• Använd chatt och IM-tjänster för att kommunicera med din omvärld. Du kan exempelvis skapa chattgrupper för projektgruppen.

• I de flesta chattjänster har du möjlighet att skicka filer. På detta sätt kan du undvika att belasta inkorgen.

• Ett annat alternativ till att skicka fler dokument via chattjänst och att undvika att skicka mejl som är större än 50k, är att lägga arbetsdokumentet, exempelvis bildfilen eller Powerpoint-presentationen, i någon webbaserad hostingtjänst. Det finns flera. Själv använder jag ZumoDrive och Dropbox. Då räcker det att du skickar länken till filen. Mappen kan vara publik eller låst till arbetsgruppen.

• Arbeta mot mappar som ligger på webben. Bjud in gruppen. Då kan ni arbeta mot samma filer.

• Det finns flera tjänster där det är möjligt att arbeta mot samma filer direkt på webben. Google Docs är kanske den mest kända. Då är det möjligt att arbeta mot samma fil.

• Använd Scribd eller SlideShare om du ska presentera en doc-fil eller en presentation. Här kan du lägga upp dina filer som omvandlas till ett format som är enkelt att läsa direkt på webben. Även dessa går att lägga publikt eller för en avgränsad grupp.

• Bilder och filmer kan du lägga upp på Flickr och YouTube. Här har du också möjlighet att skapa mer eller mindre publika rum.

• Använd communities och wikis för att skapa forum eller digitala arbetsplatser där ni kan samla material. Det går också att länka till era andra plattformar.

• Boka möten och skapa kom-ihåg-listor på tjänster som Doodle och Todoist.

• Mikrobloggar är ypperliga för att ha dialog med omvärlden. Twitter har konstigt nog blivit den mest populära. Det är en bra push-tjänst men värdelös för att få igång en dialog. Då är FriendFeed, Bloggy och Jaiku mycket bättre. Ett plus med Twitter är att det går att skicka direktmeddelanden till personer. På så sätt kan Twitter funka som enklare direkt-chatt.

• Det finurliga är att många av dessa plattformar enkelt går att integrera med varandra vilket underlättar ditt digitala kommunikativa liv.

• Ytterligare ett plus en mer webbaserad strategi är att du samlar ditt material på olika plattformar. När det gäller ditt publika material får du så att säga en social mediestrategi på köpet.

Jag drömmer om en värld där e-posten används minimalt. Tyvärr är många användare late adopters och hur framgångsrik en e-postfri strategi kan bli beror på den svagaste länken.

Jag föreslår att innan du skickar nästa mejl tänker efter om du kan kommunicera det på något annat sätt genom att använda någon av webbplattformarna. Snart kommer både du och dina kontakter förstå värdet med en näst intill e-postfri värld.

Joakim Lind, Cloudberry Communications
www.twitter.com/jold
http://lind.bloggy.se

Sverige behöver en vital tredje mediesektor

Det civila samhället slår vakt om, kompletterar, förstärker och stimulerar medborgarnas samhälleliga engagemang. Utan detta skulle inte heller den offentliga sektorn och den kommersiella sektorn räcka till för den demokrati vi vill ha. Detta är också en viktig faktor i det demokratiska underskott som ännu råder i de forna kommunistländerna. Såväl yttrandefriheten som det fria föreningslivet bromsas.

Mediemarknaden har idag ett stort antal entreprenörer som ger oss massor av radio- och tv-kanaler, även i Ryssland. Men det paradoxala är att i takt med att utbudet ökar så minskar mångfalden. Det är inte så konstigt eftersom två sektorer dominerar; den offentligägda public servicesektorn och den privatägda kommersiella sektorn. I ökad takt börjar kanalerna nu likna varandra. P3 låter som en kommersiell radiokanal (fast utan reklam) och SVT snubblar allt oftare in i trams-tv med Grillat och Ballar av stål (nästan). Detta är inte heller så konstigt; proffsen i bolagen vandrar in och ut hos varandra. Chefer hos SVT kan komma från kommersiell tv etc. Angloamerikansk tv präglar tv-utbudet i Sverige i en ofattbar omfattning med tanke på att tv även produceras i andra kultursfärer; såväl i Sverige som utomlands.

I takt med att problemen ökar för de stora mediekoncernerna kan man fråga sig om det skall vara en självklarhet att det i praktiken skall råda ett systemduopol för radio och tv i Sverige. Måste allt vara antingen public service eller kommersiell radio/tv?

I flera årtionden har det i världen funnits en tredje mediesektor som också är en viktig del av det civila samhället. I Sverige är detta mest bekant som närradio och öppna kanaler (för tv). Trots att det finns 150 närradiostationer och ett 20-tal öppna kanaler lever denna sektor på marginalen eftersom de flesta politiker och journalister har valt att titta bort och utgå från att duopolet skall bestå. Detta lappas och lagas på. Vad som sker utanför landets gränser uppmärksammas sällan. Och det är ju självklart; makteliten inom dessa två mediesektorer har inget intresse av att skapa opinion för en i sammanhanget stärkt tredje sektor. Inom denna sektor finns inga möjligheter till höga löner eller aktieutdelningar samt knappast chans till kändisskap.

Det finns mer än 3.000 icke-kommersiella radio- och tv-stationer i Europa (utanför public service-sektorn). I höstas tog Europaparlamentet med 445 röster mot 41 en resolution som uppmanade medlemsstaterna till att stödja den tredje mediesektorn; Community Media in Europe. I detta skall bl.a. ingå att de icke-kommersiella radio och tv-kanalerna skall garanteras utrymme när digitala övergången sker. I februari i år tog Europarådets ministerkommitté en liknande uttalande. markeringarna är särskilt viktiga för medieutvecklingen i Östeuropa där public service direktstyrs av politiker och reklam.

Norge har redan beslutat att öppna det marksända digitalnätet för det civila samhället. I år invigdes också den öppna kanalen ”Frikanalen” som nästa år kommer att sända dygnet runt och nå hela landet. Vid invigningen hyllades initiativet såväl av kulturministern som av en talesman från största oppositionspartiet Høyre.

När det danska marknätet startar i november i år kommer det här att finnas utrymme 20 tim/dygn för regional och nationell icke-kommersiell tv för föreningslivet och andra. I första kanalknippet (muxen) där Danmarks Radio och TV2 finns. I Sverige kräver man att det civila samhället, som är byggt på ideell grund, skall spela på samma planhalva som SVT och kommersiella tv-bolag och själv köpa utrymme i marknätet, som ändå är upptaget. Det civila samhället tas mer på allvar i Danmark och Norge än i vårt land.

Ifråga om radio händer det mycket inom området ”community radio”. Ett gott exempel är utvecklingen av den nya brittiska närradion som har betydligt ljusare framtid än sin svenska motsvarighet. Det handlar inte i första hand om pengar utan om den svenska lagstiftningen som baseras på förhållanden och förväntningar från 80-talet. Istället för en livskraftig lokal radiostation i varje kommun kommer de återstående närradiostationerna dö sotdöden om lagen inte förnyas. Som bekant har man ju redan låtit lokalradion (PLR) dö och bli ersatt av två rikstäckande kommersiella radiobolag.

Förutom det akuta behovet att ändra radiolagen behövs för närradion ett nytänkande som inte hänger upp sig på teknikval. Nuvarande analoga FM-sändningarna kommer länge till att duga väl för lokal räckvidd, men framöver kan exempelvis digitalradio som DAB+ bli utmärkt för regional eller nationell räckvidd.

Ideologin måste istället vara att underlätta för det civila samhället att kunna nå ut till alla medborgare via sina egna radio- och tv-kanaler. Och nog skulle en vital tredje mediesektor kunna skapa en ny dynamik i det numera gråa svenska medielandskapet? Denna sektor skulle också kunna stimulera de två etablerade sektorerna. Men framför allt bidrar den tredje mediesektorn till att yttrandefriheten vidgas och demokratin stärks. '

Har vi politiker som kan se utanför landets gränser och som vågar tänka i nya banor? Det räcker inte med att enbart digitalisera medierna. En modern struktur för det svenska radio- och tv-landskapet behövs.


Christer Hederström; medieutredare och redaktör samt styrelseledamot i Radioakademin och CMFE.

www.cmfe.eu www.communitymedia.eu www.communitymedia.se