Det civila samhället slår vakt om, kompletterar, förstärker och stimulerar medborgarnas samhälleliga engagemang. Utan detta skulle inte heller den offentliga sektorn och den kommersiella sektorn räcka till för den demokrati vi vill ha. Detta är också en viktig faktor i det demokratiska underskott som ännu råder i de forna kommunistländerna. Såväl yttrandefriheten som det fria föreningslivet bromsas.
Mediemarknaden har idag ett stort antal entreprenörer som ger oss massor av radio- och tv-kanaler, även i Ryssland. Men det paradoxala är att i takt med att utbudet ökar så minskar mångfalden. Det är inte så konstigt eftersom två sektorer dominerar; den offentligägda public servicesektorn och den privatägda kommersiella sektorn. I ökad takt börjar kanalerna nu likna varandra. P3 låter som en kommersiell radiokanal (fast utan reklam) och SVT snubblar allt oftare in i trams-tv med Grillat och Ballar av stål (nästan). Detta är inte heller så konstigt; proffsen i bolagen vandrar in och ut hos varandra. Chefer hos SVT kan komma från kommersiell tv etc. Angloamerikansk tv präglar tv-utbudet i Sverige i en ofattbar omfattning med tanke på att tv även produceras i andra kultursfärer; såväl i Sverige som utomlands.
I takt med att problemen ökar för de stora mediekoncernerna kan man fråga sig om det skall vara en självklarhet att det i praktiken skall råda ett systemduopol för radio och tv i Sverige. Måste allt vara antingen public service eller kommersiell radio/tv?
I flera årtionden har det i världen funnits en tredje mediesektor som också är en viktig del av det civila samhället. I Sverige är detta mest bekant som närradio och öppna kanaler (för tv). Trots att det finns 150 närradiostationer och ett 20-tal öppna kanaler lever denna sektor på marginalen eftersom de flesta politiker och journalister har valt att titta bort och utgå från att duopolet skall bestå. Detta lappas och lagas på. Vad som sker utanför landets gränser uppmärksammas sällan. Och det är ju självklart; makteliten inom dessa två mediesektorer har inget intresse av att skapa opinion för en i sammanhanget stärkt tredje sektor. Inom denna sektor finns inga möjligheter till höga löner eller aktieutdelningar samt knappast chans till kändisskap.
Det finns mer än 3.000 icke-kommersiella radio- och tv-stationer i Europa (utanför public service-sektorn). I höstas tog Europaparlamentet med 445 röster mot 41 en resolution som uppmanade medlemsstaterna till att stödja den tredje mediesektorn; Community Media in Europe. I detta skall bl.a. ingå att de icke-kommersiella radio och tv-kanalerna skall garanteras utrymme när digitala övergången sker. I februari i år tog Europarådets ministerkommitté en liknande uttalande. markeringarna är särskilt viktiga för medieutvecklingen i Östeuropa där public service direktstyrs av politiker och reklam.
Norge har redan beslutat att öppna det marksända digitalnätet för det civila samhället. I år invigdes också den öppna kanalen ”Frikanalen” som nästa år kommer att sända dygnet runt och nå hela landet. Vid invigningen hyllades initiativet såväl av kulturministern som av en talesman från största oppositionspartiet Høyre.
När det danska marknätet startar i november i år kommer det här att finnas utrymme 20 tim/dygn för regional och nationell icke-kommersiell tv för föreningslivet och andra. I första kanalknippet (muxen) där Danmarks Radio och TV2 finns. I Sverige kräver man att det civila samhället, som är byggt på ideell grund, skall spela på samma planhalva som SVT och kommersiella tv-bolag och själv köpa utrymme i marknätet, som ändå är upptaget. Det civila samhället tas mer på allvar i Danmark och Norge än i vårt land.
Ifråga om radio händer det mycket inom området ”community radio”. Ett gott exempel är utvecklingen av den nya brittiska närradion som har betydligt ljusare framtid än sin svenska motsvarighet. Det handlar inte i första hand om pengar utan om den svenska lagstiftningen som baseras på förhållanden och förväntningar från 80-talet. Istället för en livskraftig lokal radiostation i varje kommun kommer de återstående närradiostationerna dö sotdöden om lagen inte förnyas. Som bekant har man ju redan låtit lokalradion (PLR) dö och bli ersatt av två rikstäckande kommersiella radiobolag.
Förutom det akuta behovet att ändra radiolagen behövs för närradion ett nytänkande som inte hänger upp sig på teknikval. Nuvarande analoga FM-sändningarna kommer länge till att duga väl för lokal räckvidd, men framöver kan exempelvis digitalradio som DAB+ bli utmärkt för regional eller nationell räckvidd.
Ideologin måste istället vara att underlätta för det civila samhället att kunna nå ut till alla medborgare via sina egna radio- och tv-kanaler. Och nog skulle en vital tredje mediesektor kunna skapa en ny dynamik i det numera gråa svenska medielandskapet? Denna sektor skulle också kunna stimulera de två etablerade sektorerna. Men framför allt bidrar den tredje mediesektorn till att yttrandefriheten vidgas och demokratin stärks. '
Har vi politiker som kan se utanför landets gränser och som vågar tänka i nya banor? Det räcker inte med att enbart digitalisera medierna. En modern struktur för det svenska radio- och tv-landskapet behövs.
Christer Hederström; medieutredare och redaktör samt styrelseledamot i Radioakademin och CMFE.
www.cmfe.eu www.communitymedia.eu www.communitymedia.se
Christer Hederström pekar på en mycket viktig mediefråga. Den allmäneuropeiska uppfattningen om en tredje mediesektor har visat sig i resolutioner och beslut i Europaparlamentet. Tyvärr förefaller svenska politiker hålla sig helt likgiltiga inför dessa uppfattningar. Måhända anser man att man gjort sitt genom att skapa utrymme för Närradio och Öppna Kanaler varefter man kan vända ryggen åt företeelserna som man ser som en lekstuga för diverse entusiaster. I stället borde man se skapandet som en samlande kraft speglande den kultur som på ett naturligt sätt tillåts att växa fram ur ett mångkulturellt samahälle. Genom ett brett utrymme för olika uppfattningar skapas också en ventil för en yttrandefrihet som effektivt röjer undan känslor av utanförskap och vanmakt.
SvaraRaderaDen tredje mediesektorn är alltså Radio & TV ur ett underifrånperspektiv där den verkliga kulturen tillåts att växa fram i stället för att "snabbmatskultur" pådyvlas människor uppifrån. När tas de civila medierna på allvar ?